Lyckad debutskiva från Norge
Musikrecension
Highasakite
“All that floats will rain”
Riot Factory
10 spår
I tre dagar har jag irrat runt och lyssnat på skivan “All That Floats Will Rain” av indiepopbandet Highasakite. Ännu har jag inte lyckats placera bandet i något musikaliskt fack egentligen – och detta med goda skäl.
Highasakite är för mig ett helt okänt, norskt band som råkade finnas på “Spotify” en dag när jag hade tråkigt. Jag vet knappt någonting om dem – de har ingen hemsida, ingen information på Wikipedia eller dylikt. Den enda information jag lyckats spåra upp om trion är från musikfestivalen Øyas hemsida, där bandet själva beskriver debutskivan som “en sval, modern elektronisk regnbåge”. Det lär väl vara helgerån att inte hålla med någon annans skildring av sig själva, och jag planerar inte att sätta mig emot den målande beskrivningen heller. Jag kan dock tillägga att sångerskan Ingrid Helene Håvik har en sångröst utan dess like. Med otrolig självsäkerhet är det Håviks svårmodiga röst som gör albumet intressant.
“All That Floats Will Rain” är ett väldigt originellt album, samtidigt som det förekommer tydliga influenser från bland andra svenska Lykke Li, nykomlingarna Francis och kanadensiske singer-songwritern Feist, där det är den kvinnliga sångrösten som bär upp musiken. Att Highasakite endast är en trio kan vid tillfällen vara svårt att acceptera, då varannan låt är ett virrvarr av instrument och stämningsfulla texter som tillsammans skapar norsk magi när den är som bäst. Highasakite visar med sin debutplatta “All That Floats Will Rain” att norrbaggarna absolut inte är uträknade på indiepopscenen, och det är väl bara en tidsfråga innan bandet presenteras som en akt på sommarens upplaga av Way Out West.
KommentarerVisar sida 1 av 1
Inga kommentarer ännu.