”Kontoret” en blek tolkning av ”The Office”
I söndags hade ”Kontoret” premiär i TV4. Närmare 1,5 miljoner människor hade slagit sig ner framför tv-apparaterna. På allra bästa sändningstid fick vi följa med ”Solsidan”-Ove till jobbet. Ove Sundberg behöver ingen närmare presentation; denna hopplöst snåla granne och sociala missfoster som vi älskar att hata. Det var bäddat för succé.
Den svenska serien baseras på den brittiska succékomedin ”The Office” – producerad av Ricky Gervais och Stephen Merchant. När förlagan visades för första gången 2001 hyllades den som nyskapande och kritikerna menade att serien bröt ny mark. Det fanns inga pålagda skratt, var filmat med enkla medel och det påhittade framställdes i dokumentär stil. I Sverige är vi redan bekanta med detta grepp, inte minst genom SVT-projektet ”Ulveson & Herngren” från 2004.
Så vad är egentligen tjusningen med ”Kontoret”? Vad driver nästan en sjättedel av vår totala befolkning att se på det? Ett tv-program som faktiskt använder sig av redan beprövat material, ett tv-program som inte vågar riskera ett dugg. Utöver Henrik Dorsin i huvudrollen känner vi igen Björn Gustavsson och Sissela Benn från talkshowen ”Robins” – i sina repertoarer verkar de bara ha ett och samma, gemensamma uttryck, det som signalerar infantil avsiktslöshet. Säga vad man vill om teve, men vissa krav måste vi ändå kunna ställa på det som visas.
I en intervju har Dorsin sagt att ”Kontoret” både är en remake och en spinn-off på originalet. Han har också uttryckt sin glädje över att bidra med någonting eget. Det må vara sant, men det är för billigt att tro att man ska få poäng endast tack vare Ove Sundberg. Programmet gör det för lätt för sig. Jag kan erkänna att jag hittills – liksom de flesta andra – förvisso bara sett första delen, men av allt att döma kan inte serien leva upp till sina tittarsiffror. Medan Ricky Gervais håvar in pengar och skapar fler fullträffar, får vi här hemma helt enkelt nöja oss med bleka tolkningar.
KommentarerVisar sida 1 av 1
Inga kommentarer ännu.